Nå, var det roligare förr ...

Nöjeslivet i Gnesta. Vi var många som undrade och många ville berätta i tisdagskväll på biblioteket. Det skojades friskt sinsemellan, man menade och skrattade åt gemensamma minnen. En del ville inte berätta, fastän det ”var preskriberat!”

Det pratades om danser man cyklade till, våra två biografer med flera föreställningar i veckan och julgransplundringar, med fiskdamm och påse. Två av spelemännen, som spelat upp till dans, var med och hade många minnen att berätta.

Mycket berättande cirkulerade kring Barrskogen, dansbanan inte långt från där jag bor, och ägarfamiljen med Barrskogs-Nisse i spetsen. Hans systerdotter Christina Frohm berättade målande historier från förr … familjen hade ”danspalatset” från 1919 – 1949. Det sågs inte med blida ögon från kyrkans sida, men vad jag förstod av Christina så stördes inte Barrskogsnisse det minsta av den kritiken.

Elektron och Folkets Hus (det gamla fina trähuset är tyvärr rivet) med bio och revyer mindes många av oss. Och Vackerby Hage där så många av oss dansat både vals, foxtrot och små grodorna.

Själv minns jag julfesterna i Smedsta skola, när jag var liten och mamma var ordförande i Husmodersföreningen som ordnade den. Tänk hur det blev ”När gubben och gumman gjorde arbetsbyte”, då blev rågkakorna svarta!

Anna-Lena höll föredömligt ihop samtalet så att det flöt framåt. Många kom till tals och vi som var där får berätta vidare för våra barn. För vid de här kvällarna, där vi bjuds in av Sörmlands Museum, Frustuna Hembygdsförening och Gnesta kommun, spelas inget in och inget skrivs ner … meningen är att vi nu alla har ansvar för att historierna förs vidare.

Var det roligare förr? - om nöjeslivet i Gnesta

Barrskogen, Folkets hus, Elektron och Vackerby hage … snart finns bara minnen kvar. Anna-Lena Bergström från Sörmlands museum är samtalsledare och inbjuder till samtal. Det kommer att bli en trevlig tillställning, jag var med på den om Gnesta Bryggeri.

I historien om det gamla Bryggeriet var jag inblandad, eftersom min pappa började jobba där när jag var 11 år. Därför gick vi dit ... min nittioåriga mamma och jag. Den gången berättade gamla anställda och barn till anställda både fakta och en hel del roliga episoder om vad som hänt i och runt om bryggeriet. Ock om ölutkörarnas strapatser …

Nu ser jag fram emot tisdagen den 16 mars … höra alla gamla minnen! Var det roligare förr? Bra initiativ!

Barrskogen var en dansbana alldeles här i närheten där jag bor nu, bara några stenar finns kvar och källan där de drack vatten! Vi var uppe och tittade häromåret. Vårt gamla Folkets hus är rivet för många år sen, Där sjöng jag, i sjätte klass tror jag … som jag minns var det för att samla in pengar till en skolresa …

”Högt i skyn skola svalorna sjunga, för det kommer, det kommer en vår!”

Men vi fick ett nytt Folkets hus i början av sextiotalet, Elektron som Harry Martinsson döpte … jag var på invigningsdansen. Packat med folk som roterade mest på stället!

Och så har vi Vackerby hage, som strax är försvunnen. Vår kära festplats som inte används mer än tre, fyra gånger per år. Nu finns ett förslag till byggnation i/på festplatsen, som ställs ut i dagarna. Kanske man kunde få en skylt och en tavla, från Sörmlands museum, med bilder från forna dagar uppsatt i Vackerby hage?

Egentligen tycker jag inte om att det ska byggas överallt på varenda grön yta och backe inne i tätorterna. Det måste finnas samlingsplatser utomhus där man kan träffas spontant, lekplatser för barnen och grillplatser där alla som bor i husen runt om kan träffas. Eller bara lite lummigt kring en soffa för att sitta ensam eller tillsammans med någon och reflektera. Föreslås en studieresa till Enköping!

Ingen mår bra av att sitta ensam och absolut inte sitta ensam inomhus. Där gjorde de gamla festplatserna stor nytta. Alla kom och alla var välkomna! Fler mötesplatser måste ordnas … fast jag föredrar många mindre träffpunkter, än någon enstaka stor park!