Nöjeslivet i Gnesta. Vi var många som undrade och många ville berätta i tisdagskväll på biblioteket. Det skojades friskt sinsemellan, man menade och skrattade åt gemensamma minnen. En del ville inte berätta, fastän det ”var preskriberat!”
Det pratades om danser man cyklade till, våra två biografer med flera föreställningar i veckan och julgransplundringar, med fiskdamm och påse. Två av spelemännen, som spelat upp till dans, var med och hade många minnen att berätta.
Mycket berättande cirkulerade kring Barrskogen, dansbanan inte långt från där jag bor, och ägarfamiljen med Barrskogs-Nisse i spetsen. Hans systerdotter
Christina Frohm berättade målande historier från förr … familjen hade ”danspalatset” från 1919 – 1949. Det sågs inte med blida ögon från kyrkans sida, men vad jag förstod av Christina så stördes inte Barrskogsnisse det minsta av den kritiken.
Elektron och Folkets Hus (det gamla fina trähuset är tyvärr rivet) med bio och revyer mindes många av oss. Och Vackerby Hage där så många av oss dansat både vals, foxtrot och små grodorna.
Själv minns jag julfesterna i
Smedsta skola, när jag var liten och mamma var ordförande i Husmodersföreningen som ordnade den. Tänk hur det blev ”När gubben och gumman gjorde arbetsbyte”, då blev rågkakorna svarta!
Anna-Lena höll föredömligt ihop samtalet så att det flöt framåt. Många kom till tals och vi som var där får berätta vidare för våra barn. För vid de här kvällarna, där vi bjuds in av
Sörmlands Museum,
Frustuna Hembygdsförening och
Gnesta kommun, spelas inget in och inget skrivs ner … meningen är att vi nu alla har ansvar för att historierna förs vidare.
