Skrev ett särskilt yttrande till senaste kommunstyrelseprotokollet. Ärendet var svar på ett medborgarförslag angående Gång- och cykelväg mellan Björnlunda och Gnesta. Ett tjugo år gammalt Centerkvinnoärende, som kanske inom de närmaste fem åren blir verklighet!
Kanske överdriver jag tiden det tar innan vi kan cykla utan att vara rädda. Vi som bor utmed 57:an har ända sen 1988, då den första skrivelsen till dåvarande Vägförvaltningen i Södermanland skrevs, önskat oss denna cykelväg.
Under dessa tjugo år som förflutit har många skrivelser sänts till Vägverket, där nog ingen missat att vi önskar oss denna gång- och cykelväg. Namnunderskrifter har samlats in, 1997 genomfördes en cykeldemonstration med en rad cyklister i bredd på 57:an, allt för att visa att vi vill cykla, men tycker att trafiken är för tät för att vi ska våga!
Så här skriver Vägverket:
1995 föddes 0-vision, som talar för gång- och cykelbanor.
”Den bygger på en insikt, att det inte är olyckan i sig som är problemet. Problemet är den skada som olyckan förorsakar. När man väl insett detta ser man också att det finns en lösning.”
En gång- och cykelbana är svaret!
Vidare kan man läsa i Vägverkets skrift Noll visionen att ”Nollvisionen är en strategi för framtiden” där ”Alla har ansvaret. Politiker, myndigheter, trafikanter.”
Medborgarförslagen, på kommunstyrelsen, lyfte gång- och cykelvägsfrågan ännu en gång.
Den gång- och cykelväg som nu ser ut att kunna bli verklighet.
Vi håller tummarna!
Alla tummar! De är många!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar