Varning för äldre!

Många av oss såg skylten i tidningarna, skylten som äldreboendechefen i Västervik ville ha utanför äldreboendet … och några av oss har sett skylten i Skottland. Skylten är en varningsskylt med två äldre böjda personer, en med käpp. Själv såg jag den i somras inte bara utanför äldreboenden utan även på en motorväg! Antagligen på förekommen anledning.

Känner att den här skylten snart kommer att behövas. Tänk, hur det kommer att bli när vi alla fyrtitalister om några år virrar omkring. Dessutom kommer inte kommunerna att ha enstaka stora boenden för äldre, utan det kommer att finnas äldre boende lite var stans! Och inte kommer vi att sluta köra bil heller, utan vi kommer säkert att virra oss upp på motorvägen emellanåt.

Nu, det är hög tid för regeringen att ge Vägverket i uppdrag att ta fram en skylt.

Lisbeth Pipping ...

I går lyssnade jag på Lisbeth Pipping. Jaa, jag lyssnade från halv nio till kvart över två, med avbrott endast för näringsintag. Jag gjorde inte en enda anteckning, köpte inte boken ”Kärlek och stålull” men jag tog ett visitkort. Man får ont i hjärtat, blir skakig i benen och tvingas att torka tårar när man lyssnar och samtidigt ser hennes berättelse som på bio inuti huvudet. Många antecknade … men inte kan man väl sitta och skriva när man är på bio? Vad ja vet har ingen tänkt göra film av boken om de små flickornas uppväxt, men den kommer säkert när tiden är mogen.

Ni kanske inte känner igen Lisbeth Pippings namn, men ni vet vem hon är. Den lilla flickan, dotter till en utvecklingsstörd mamma, som växte upp till en stark och modig kvinna. En kvinna som har konfronterat både sina mobbare och socialen, som lät henne och hennes systrar leva i misär. Fast de visste hur barnen hade det! Fastän det fanns anmälningar och en mängd tecken, som visade att det inte stod rätt till.

Jag känner stor beundran och är tacksam för att hon finns, en härlig kvinna som prata om det svåra, berättar om sin och systrarnas uppväxt och kom med råd till alla som lyssna. Berättar om ”tecken”, lär oss hur vi ska fråga och framför allt visar oss vad vi ser!

För visst ser vi! Lisbeth Pipping, du har givit många modet att göra något. TACK!

Hur sköter vi vår jord?

På radio: ”Järn-, selen- och kopparhalten sjunker i det svenska vetet. Det är sjunkande sen 1967. Det duger inte till djurfoder utan att berikas, men används till människoföda!” Vad är det de försöker förmedla … att vårt bröd har dålig kvalitet? … att svenska vetet är så dåligt, så det är bäst att vi importerar vete? … att det är nödvändigt med tillsatser?

Om man bara tar från jorden och ger för lite, blir det brist!

Vi har lantbruk, har lyckats att trösta allt men till en usel kvalitet detta regnår. Vetet är djurfoder, eftersom bakningsförmågan är för låg. På avräkningen för våra första fyrti ton, får vi bara hälften, jämfört med förra året.
Snart blir det antagligen fler tistelåkrar!
Fast bönder är ett segt släkte som aldrig ger upp hoppet!

Solen skiner ...

Nyklippt njuter jag av solen och trädens underbara färger. Möte i Centerkvinnodistriktet i går kväll … beslöts att kalla in alla ombud till en stämma, för att sen därifrån få ett beslut om ”ska vi ha distriktet kvar eller inte?”
På vår gemensamma höststämma ska vi sen besluta om vi ska ha en eller två distriktstyrelser i Södermanland, det tillsatte vi en grupp i våras som har utrett. Då hade vi i Centerkvinnorna inte beslutat oss för hur vår organisation skulle se ut. Vi måste ha en extrastämma, för hur ska vi annars kunna ta ställning till en eller två styrelser, när vi nu inte vet om vi vill ha någon!

Verkar det rörigt? Nej det är glasklart! Åtminstone var det de´ i går kväll.

Om tre, fyra timmar ska vi ha kommunkretsmöte i Laxne skola. Skolan är en nybygd F-6 skola med integrerad förskola. En liten skola med egentligen för få barn, men ett lyckokast för bygden. Om vi skulle ha tänkt strikt ekonomiskt skulle vi inte ha byggt skolan, men vi har politiskt beslutat att ha skola och förskola i alla delar av kommunen! Därför finns den lilla skolan i skogsbacken.

Hoppas att det kommer många ”nyfikna” till kvällens möte.

Måndagen den 22 september

Måndag … startar som vanligt med möte med förvaltningschefen på BoU. Diskuterade info- ärenden inför nämnden, främst kritiken från Skolverket och en polisanmälan. Kanske borde Skolverket tänka om … om en skola gjort allt för att ta hand om en elev kan man ändå få kritik för att man t.ex. inte hade en Likabehandlingsplan eller gjort åtgärdsprogram. Människor kontra ett skrivet papper!

Justerade kommunstyrelseprotokollet, ett grannlaga arbete … hur var det vi sa, uppfattade vi det sagda lika, hur blev de nya att-satserna! Ibland är man överens ibland inte … att justera protokoll är vanligen inte dramatiskt. Men den gången det i ett protokoll stod ”soptipp” och jag ansåg att det skulle stå ”masstipp” … det handlade om ansvar om något otillåtet fanns nergrävt och skulle komma i dagen inom 15 år. Och i en masstipp får det självklart inte finnas sopor! Allmänningen fick vid markbyte en masstipp av kommunen och jag visste att det fanns sopor nergrävda. Självklart skulle ansvaret vara kommunens. Men det var länge se´n.

Gruppmöte i BoU … efter en stund kom en centerpartist och strax efter en moderat! Kd – representanten kom senare med tåget. Vi blev fyra eftersom en var i USA, en tröskade och en jobbade. Oppositionen var lika många så vi höll balansen, men det är tufft att vara fritidspolitiker. Vi får helt enkelt leva med osäkerheten om vika som kommer, för vi vill ju inte ha bara pensionärer, eller?

Oh, jag glömde lilltjejen som fick en tand under nämndsammanträdet, utan att ”det hördes!”

Ett nytt gäng samlas i kommunhusets kafeteria, vi hade Kommunfullmäktige som avslutning på dagen! Få ärenden och lite diskussioner. Viktigast var att få beslutet om organisationsförändringen på Samhällsbyggnadsförvaltningen. Den kommer i fortsättningen att ha planeringschefen om chef, allt för bättra service till kommuninvånarna.

Det blev inte ”Lång dags färd mot natt” var hemma före nio! … och i morgon ska jag träffa elevrådet på vår 7-9:e skola och prata om hur de kan samarbeta med oss i nämnden. Från och till har vi diskuterat att ha ett Ungdomens parlament. Men det är svårt i små kommuner, utan gymnasieskola. Vi startar nu tillsammans med elevrådet, som är en redan etablerad grupp. Såklart ska inte bara BoU-ärenden synas av ungdomarna, men vi startar så här.

Kenneth Johansson på besök

I går hade vi i Gnesta besök av Kenneth Johansson (c), ordförande i LSS-kommittén, som häromdagen lämnade ett omfattande betänkande till handikappminister Maria Larsson.

För ett par tre år se´n var vi i Gnesta med i något vi kallade LSS-upproret tillsammans med flera andra kommuner i vår närhet. Därför fanns det stora förväntningar hos oss på utredningens resultat. Men … juridiken är svår. Man har försökt skriva så att kommuner inte kan ”flytta över kostnadsansvar” på en annan kommun, mot den kommunens vilja. I Gnesta där vi ”råkat ut” finns fortfarande en skepsis även mot den nya skrivningen i utredningen. Vi behöver inte vara oroliga, menar Kenneth, det är kontrollerat av jurister. Men vi har möjlighet att under hösten skriva ett remissyttrande.

Roger Tiefensee, vår sörmländske riksdagsman, distriktordförande Inger Fredriksson kommunkretsordförande och Alf Uddberg fortsatte tillsammans med Kenneth till Powerhuset, där vi informerades om verksamheten och tittade på lokalerna.

Kenneth tog vårt centerpartistiska tåg hem mot Dalarna … visst är det vårt, Åsa Torstensson vinkade av första tåget, förra året!

Ledighet beviljad ...

I går beviljade jag ledighet för en elev, som ansökt om att få åka på utlandsvistelse i över två månader. Föräldrarna har ansvaret för undervisningen under utlandsvistelsen.

Har vi börjat tulla på skolplikten? Gör jag barnen en björntjänst när jag skriver på … men hur blir det om jag inte skriver på? Oftast kommer ansökan om ledighet så sent att reseplaneringen är gjord för länge se´n och biljetterna är redan köpta.

Ansökningarna har ökat under min tid som ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, ledighet utöver 10 dagar per år beviljar jag på delegation från nämnden. Fler och fler familjer åker på utlandssemestrar och våra utlandsfödda elever åker för att hälsa på sina mor- och farföräldrar. Och visst ska de hålla kontakten med sina hemländer, det är inte de´.

Men varför åker de inte på loven? Det är dyrare då, säger någon. Då är det ju massor med folk överallt, säger en annan. Det finns alltid skäl för varför man valt en speciell tidpunkt. Men är det verkligen rätt att göra så här mot barnen? Om de nu inte når målen i ett ämne, vems är ansvaret då?

Jag är verkligen inte den som säger att man inte ska ut och resa … ”utan spaning, ingen aning!” myntades av en tidigare tjänsteman på kommunen. Men nästan varje nämndmöte, där ledighetsansökningarna kommer upp, funderar vi över om och hur eleverna påverkas.

Kvinnor som gjort skillnad

Maud Olofsson visar boken som skrivits om några av centerpvinnornas pionjärer.

"Kvinnor som modigt, rakryggat och beslutsamt gått före och gett kvinnor ökade möjligheter till makt, inflytande, lika rättigheter och möjligheter".

I boken finns kampen för kvinnors rättigheter ... återkommer med exempel på den strid många kvinnor tog och som vi måste bli duktigare på att lyfta fram!

Centerkvinnorna firade också 75 år och samtidigt alla sina pionjärer med en Hjältinnedag.