… så säger alltid Åke, å visst är det sant!
I morgon har de slagit in fisken i tidningen! … säger en annan
Och du är bortglömd!
Alla råkar vi ut för det … att vi svarar ”fel” för vi missuppfattade frågan, att vi svarade snabbt och inte var pålästa eller så blir det bara fel och man känner inte igen det man säger i tidningen.
Ska man då dementera, försvara sig och förklara som Marianne Samuelsson gjort eller hade det varit bättre att hon gjort en ”pudel”, som Jan O Karlsson? Det känns trist att hon inte lyckades hanterade frågan bättre.
Visst är det lätt att vara efterklok, men jag har lärt mej under mina år som politiker att inte svara ibland. Om man blir angripen i förnedrande ordalag eller med direkta felaktigheter ska man absolut inte svara med samma mynt, antagligen är det bäst att inte svara alls … eller med några vänliga fraser!
Det har varit några hårda bataljer under åren, kanske mest sen jag blev ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag blev häromåret anklagad för att ha en dold agenda och för att bevisa det, begärde en kommuninvånare att få se mina mail. Även mail från och mellan tjänstemän infodrades. Det blev ett par hundra som trycktes upp, lämnades i en postlåda i Björnlunda … sen hördes inget mer!
Långt innan denna händelse har jag tagit upp frågan. Vad ska man skriva, i datorn … i telefonen? Av glädje, i ilska eller bara några hastiga rader? ALLT finns kvar eller kan återskapas och vi alla politiker måste inse att, så fort vi stiger utanför vår privata svär, är vi officiella. Vi har ett förtroendeuppdrag som vi fått av våra kommuninvånare, det ska vi förvalta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar