Jag vill så gärna berätta men har svårt att välja ord … vi fick några lediga dagar med stort allvar, men även skratt tillsammans med härliga medresenärer. Dagen vi skulle packa … för att åka till Normandie och se den strand där så många unga amerikanska soldater slutade sitt liv … blev en dag som ingen glömmer, dagen när katastrofen drabbade Norge.
När vår resa startade fanns ingen som hade hela katastrofen i Oslo och på Utöya klar för sig, all kraft koncentrerades på att rädda liv. Allt var förtvivlat … Vår guide läste tyska och franska tidningar och höll oss informerade … ”hur kunde det hända?” …
Vi är på väg för att besöka Landstidningsmuséet i Normandie, där allt är tillägnat alla de som deltog i landstigningen D-dagen, den 6 juni 1944. Sveriges television har nyligen visat en serie om invasionen (tyvärr hittar jag inte någon länk) där vi i ett av programmen kunde följa förberedelserna fram till dagen D.
Från Forum för levande historia:
D-day - Invasionen i Normandie
”Den 6 juni 1944 inleddes den västallierade invasionen av det europeiska fastlandet – Operation Overlord. Invasionen hade planerats länge och våren 1944 samlades stora allierade trupper i Storbritannien, i väntan på D-dagen. Den amerikanska generalen Dwight D. Eisenhower ledde hela operationen. Den brittiska generalen Bernard Law Montgomery var ledare för själva landstigningen.
Invasionen skulle egentligen ägt rum den 5 juni, men fick skjutas upp ett dygn på grund av hård storm. Invasionsstyrkan bestod av omkring 200 000 soldater, 30 000 strids- och transportplan och 5 000 fartyg.
Tidigt på morgonen den 6 juni inleddes anfallet över engelska kanalen. De allierade landsteg på fem olika platser utefter den franska kusten i Normandie, som alla hade fått olika kodnamn: Utah och Omaha (amerikanska trupper), Gold och Sword (brittiska trupper) samt Juno (kanadensiska trupper). Det dåliga vädret försvårade landstigningen. Flygplan flög vilse och divisioner med fallskärmsjägare landade på fel ställen. Många soldater drunknade i de höga vågorna och mycket krigsmateriel gick förlorat.
Tyskarna visste att en invasion skulle komma, men inte var och när. De överraskades av anfallet, men lyckades ändå mobilisera ett starkare försvar än de allierade hade väntat sig. Men trots de svåra förhållandena och det tyska motståndet lyckades invasionen. Omkring 150 000 allierade soldater landsattes det första dygnet. Efter några veckor hade de allierade tagit kontrollen över Normandie och marschen mot Tyskland kunde börja. Den 25 augusti 1944 befriades Paris. Senare på hösten befriades också Belgien.”
När vår resa startade fanns ingen som hade hela katastrofen i Oslo och på Utöya klar för sig, all kraft koncentrerades på att rädda liv. Allt var förtvivlat … Vår guide läste tyska och franska tidningar och höll oss informerade … ”hur kunde det hända?” …
Vi är på väg för att besöka Landstidningsmuséet i Normandie, där allt är tillägnat alla de som deltog i landstigningen D-dagen, den 6 juni 1944. Sveriges television har nyligen visat en serie om invasionen (tyvärr hittar jag inte någon länk) där vi i ett av programmen kunde följa förberedelserna fram till dagen D.
Från Forum för levande historia:
D-day - Invasionen i Normandie
”Den 6 juni 1944 inleddes den västallierade invasionen av det europeiska fastlandet – Operation Overlord. Invasionen hade planerats länge och våren 1944 samlades stora allierade trupper i Storbritannien, i väntan på D-dagen. Den amerikanska generalen Dwight D. Eisenhower ledde hela operationen. Den brittiska generalen Bernard Law Montgomery var ledare för själva landstigningen.
Invasionen skulle egentligen ägt rum den 5 juni, men fick skjutas upp ett dygn på grund av hård storm. Invasionsstyrkan bestod av omkring 200 000 soldater, 30 000 strids- och transportplan och 5 000 fartyg.
Tidigt på morgonen den 6 juni inleddes anfallet över engelska kanalen. De allierade landsteg på fem olika platser utefter den franska kusten i Normandie, som alla hade fått olika kodnamn: Utah och Omaha (amerikanska trupper), Gold och Sword (brittiska trupper) samt Juno (kanadensiska trupper). Det dåliga vädret försvårade landstigningen. Flygplan flög vilse och divisioner med fallskärmsjägare landade på fel ställen. Många soldater drunknade i de höga vågorna och mycket krigsmateriel gick förlorat.
Tyskarna visste att en invasion skulle komma, men inte var och när. De överraskades av anfallet, men lyckades ändå mobilisera ett starkare försvar än de allierade hade väntat sig. Men trots de svåra förhållandena och det tyska motståndet lyckades invasionen. Omkring 150 000 allierade soldater landsattes det första dygnet. Efter några veckor hade de allierade tagit kontrollen över Normandie och marschen mot Tyskland kunde börja. Den 25 augusti 1944 befriades Paris. Senare på hösten befriades också Belgien.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar