Tack till alla Er annorlunda, som har berikat mitt liv!

Alexandra frågade i går i sin blogg … ”Måste alla vara lika??” … Svaret är såklart ett rungande: NEJ! Håller med till hundra procent att olikheter berikar!

Ser på hennes blogg idag att … En Gnestabo skrev att hon tycker det är synd att Gnesta är så inskränkt och att barnen i Gnesta växer upp i en "bubbla" där de tror att världen är som i Gnesta.

Jag växte nog också upp i en bubbla, men i den bubblan fanns en mångfald av människor, som berikat mitt liv. Som la grunden till min inställning. Tänker nu på dom alla med glädje och är tacksam för att de gav mej en bra start i livet.

Är född och uppväxt på Snäckgatan med Charlottendal, som så småningom blev Åsbackaskolan, som närmaste granne. Dit var vi inbjudna ibland… och min skolväg var Fjällgatan, där Majgårdens skolhem låg … pojkarna i ett hus och flickorna i ett annat.

Många var annorlunda barn, minns att vi nog var rätt nyfikna. Kanske var barnen skrämmande när man var sju år, men eftersom jag gick förbi fyra gånger om dagen … det fanns ingen skollunch för oss som hade så nära … så dröjde det inte förrän ”det var en vanlig skolväg”. Kan inte minnas att jag någonsin tog en omväg!

Och så hade vi i Gnesta ”Vårdhemmet”, där det bodde män på väg ut i samhället efter psykisk sjukdom. Långtradaren, som dagligen gick förbi och som vi ”retade” genom att ibland ringa på cykelklockorna. Rimforsa, som sa att han köpt tågbiljett turochretur Mölnbo, åkt dit och gick hem tillbaka till Gnesta och ”Lura järnvägen”.
Han skrev också tjocka brev, som jag hjälpte till att tejpa igen på mitt första sommarjobb i Bokhandeln. Historierna är många …

Och Hasse på Majgården som jag minns med stor värme … han som när det var sparkföre hämtade mej vid Lilla Bo´n och körde mej till Snäckgatan … och hur lycklig han var när jag ”skrek av rädsla” när sparken for utför backen, vid Frejaskolans matsal!  När jag någon gång går på Fjellgatan får jag direkt tillbaka glädjekänslan.

Känner att Alexandras blogg fick mej att lyfta garden till försvar för alla annorlunda. Öppna, släpp in … Ni ska veta att mångfald berikar! Och jag glömmer Er aldrig … Alla Ni som fanns och alla Ni som vi kallade för ”Original” … Oh, vad jag saknar Er!!!