Jag kan än i dag känna lukten av alla våta kläder i
den lilla hallen och hur svårt det var att inte drömma sig bort genom fönstren
i ”rundeln”.
Batikkurser hade jag en period i det lilla köket …
och på senare år har jag besökt barnen i Videungarna.
Och Helen bor inte längre kvar i huset …
Hoppas att huset köps av någon som bevarar husets
själ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar