När jag morgonbläddrar i SN:s papperstidning faller mina ögon på rubriken ”Rektorer misstror lokalpolitikerna”. Såklart kunde jag inte nöja mej med den info som fanns i den lilla rutan i SN. ”Det brister i förtroende … 43% av rektorerna anser att politikerna i utbildningsnämnden saknar tillräcklig kompetens att utveckla skolan”
Det handlar om ett forskningsprojekt vid Umeå universitet som inleds 2009 och nu presenteras.
Enligt den
plan jag hittat har skolchefer, nämndordförande och vice ordförande för de
obligatoriska skolformerna intervjuats. Under den här perioden har
Alliansregeringen förändrat skolpolitiken, och ”Kommer den nya skolpolitiken
att genomföras lika effektivt oberoende av vilken politisk sammansättning som
den kommunala nämnden har.”
Hypotesen är att genomförandet av reformerna blir
effektivare om den kommunala nämnden har en alliansmajoritet. Man studerar även
samspelet mellan den lokala politiska nivån och skolförvaltningen samt mellan
politiker, skolchef och rektorer för två skolor i varje kommun.
Motivet var att det saknas vetenskapligt insamlat
data … man har även jämfört resultaten inom Norden.
Jag har tyvärr inte hittat rapporten i sin helhet,
på nätet … men det referat jag funnit är
”Vår undersökning visar att trots bristande stöd och kommunikation med kommunpolitikerna trivs nära 80 procent av rektorerna i sin roll. De flesta rektorerna anser att deras arbete är värdefullt och att de har en viktig roll för lärarnas insatser. De deltar aktivt i nätverk med andra rektorer.”
”Den nya skollagen ger en tydligare roll för rektorn, men fortfarande är rektorn i sin roll som kommunal tjänsteman i hög grad i händerna på lokalpolitikernas styrning.”
”Vår undersökning visar på ett förtroendegap mellan rektorer och kommunpolitiker.”
”Åtgärder måste vidtas för att bygga tillit mellan de olika leden i den kedja av beslutsfattare som har den viktiga uppgiften att säkra kvaliteten i den svenska skolan.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar